Under min första period i skolan läser vi om olika typer av värden. Detta diskuteras i litteraturen utifrån ett filosofiskt och högst mänskligt perspektiv. Det fick mig att börja fundera över värden och överföringar av värden i hundträning.
Först ska väl sägas att allt som handlar om värden i hundträning är av praktisk art, i interaktion med djuret. Det kan ju vara svårt att diskutera huruvida pengar har ett egenvärde eller ett medel-värde med sina fyrbenta vänner. Värden i teorin kan vi alltså enbart ägna oss åt i diskussion med varandra, och detta i sin tur kan överföras i praktisk hundträning.
Om vi antar att vissa basala saker har, även för en hund, antingen ett egenvärde eller ett medel-värde. Med egenvärde menas här att något har ett inneboende värde i sig själv, dit hör tex glädje och lycka, sådana saker som är ett slutgiltigt mål. Andra saker har s.k medel-värden, detta innebär att det är saker som leder till någonting, exempel på det kan vara sovplats, som leder till sömn eller sexualpartner, som leder till fortplantning.
I hundträning gör vi ofta misstaget som tränare att ha lite för mycket tunnelseende. Vi antar att en leksak alltid besitter ett slags medel-värde, dvs något som leder till lek, som ger glädje ( glädje varande ett egenvärde ) var gång vi pratar om upplevelser pratar vi om något som har ett egenvärde, som är slutmålet för vår strävan. Men om leksaken inte alls har funktionen av ett medel-värde i utgångsläget? Om hunden inte har någon användning av leksaken för att nå glädje? Kan man då skapa det?
Ett scenario man kan tänka sig är hunden som inte blivit introduerad för möjligheten att uppleva lek med en leksak. Den hunden kan man anta kommer ha svårt att praktiskt kunna leka på grund av sin begränsade erfarenhet, den VET helt enkelt inte att leken leder till något behagligt ( glädje )
Ett annat scenario kan man tänka sig hunden som upplevt det motsatta till glädje av lek med en leksak, den kanske har skadat sig under lek, och därmed också dragit på sig negativa kopplingar till leken som fenomen. Leksaken får alltså ett egenvärde som heter obehag kopplat till den. Samma sak kan vara med hunden som inlett lek med leksak och upplevt väldigt liten tillfredsställelse av leken som fenomen, där blir leksaken ”degraderad” för att inte uppfylla förväntan hos djuret.
Om vi antar och hoppas att de flesta som skaffar sig en valp introducerar leksaker för sin hund tidigt, får en hund som leker friskt och upplever glädje, ja då har leksaken i sig fått ett stabilt medel-värde bara genom att användas praktiskt.
Om vi istället tittar hunden i exempel två som, antingen genom obehag eller genom utebliven tillfredsställelse, gett leksaken ett icke-värde, kommer den att välja bort lek med leksak när den så introduceras.
Många tror att genom deras egna ansträngning i interaktion med leksak och hund, dvs man försöker låta gladare, leka mer intensivt osv, kommer påverka hundens värdering av leksaken, när det ofta bevisar motsatsen. Leksakens icke-värde kommer att förbli statiskt. Tänk dig någon som matvägrar, hur kommer attityden till mat förändras genom att den personen introduceras för mer mat mer intensivt, till det bättre eller till det sämre? Trots det ges detta fortfarande som råd till flera hundägare.
Om vi istället antar att vi kan förändra värdet på leksaken genom att tillföra saker som besitter medel-värde, ja då har vi helt plötsligt fått ett praktiskt verktyg att jobba med. Låt oss anta att en specifik typ av mat ( låt oss säga frolic ) har ett medel-värde hos hunden, dvs frolic leder till ett egenvärde ( ex glädje ) kan vi då överföra det värdet till leksaken med ett icke-värde i båda hundfallen? Javisst! Till en början kanske det i praktiken handlar om att förändra hundens hela attityd och förväntan inför åsynen av en leksak. Det innebär att när synen av en leksak presenteras, presenteras också möjligheten att få tillgång till det som för hunden har ett medel-värde, i detta fallet frolic.
Om hunden äter frolic medan den ser en leksak sker i bästa fall en direkt värdeöverföring, där leksaken laddas med ett värde. Detta kanske måste göras flera gånger för att i praktiken kunna se en attitydförändring hos hunden, detta varande tex viftande svans, spetsade öron eller ett framåtlutat, nyfiket kroppsspråk.
Att prata om värdeöverföring eller laddande av objekt av icke-värde är något som är en värdefull kunskap att besitta som hundägare. Om vi ska kunna träna våra hundar kräver det att vi har objekt eller handlingar som är direkt värdeladdade, antingen som egenvärde eller som medel-värde.
Ibland har en handling både ett medel-värde och ett egenvärde samtidigt. För vissa hundar har tex hoppande över agilityhinder båda delar, hoppandet i sig kan dels ge tillfredsställelse i sig ( egenvärde ), bara genom att hunden utför det, men kan också vara ett medel-värde, som leder till något annat, tex mat eller en boll.
Om vi antar att vi lyckats träna upp leksakens medel-värde och fått hunden att leka genom att värdeöverföra, i praktiken: ge frolic för att se på, peta på, plocka upp, interagera med, leksaker, så måste vi också anta att vi kan göra tvärtom.
Vissa hundar ser precis samma icke-värde i mat, detta verkar vi dock ha svårare att förstå, eller kanske att acceptera, troligtvis eftersom det tillhör en sådan grundläggande sak för hunden att vilja ha för att inte svälta ihjäl i vår tankevärld. Vi måste bara komma ihåg att detta säkert gäller för en hund där mat inte serveras på regelbunden basis, en riktigt svulten hund skulle säkert också välja mat framför lek, även fast leken hade ett högt medel-värde.
Slutsatsen är alltså att hundar kan både ge mat och leksaker ett icke-värde eller ett medelvärde, beorende på erfarenheter, vad leksaken/maten har fört med sig. I hundträning är det viktigt anser jag, att vara medveten om detta men också att veta hur man, med ganska enkla medel, kan ladda både mat och leksaker att få ett medel-värde, just genom introducerandet av något med ett högre värde, som i sin tur ger hunden tillfredställelse. Först när man laddat kan man börja belöna och först då ger leken eller maten hunden ett värde!
Kan väl säga att man kan fila mer på att bara få till ett litet hopp för att hunden inte ska studsa ut från sidan så mycket, men ni förstår säkert principen.
