Flipträning, sammandrag från veckan.

De sista dagarna har jag fokuserat på att jobba med markarbete i agility med båda hundarna. Flip börjar bli bättre på att springa i stora cirklar vid sidan av mig, även om han fortfarande har svårare för att springa längre ut från mig på vänstersidan, troligtvis på grund av fotträningen.

Igår kväll introducerades han för en kort tunnel på klubben, och som tur var kom A, en vän förbi, och kunde assistera mig ett par gånger. Det var nästan fånigt hur snabbt det gick för Flip att fatta grejen med tunneln. De första två gångerna visste han ju inte vad det gick ut på, men den tredje gången hade han fullt fokus på att springa igenom. Jag försökte sedan utan assistans och han fixade det på första försöket! Full fart och från båda sidor! Han är så duktig min lilla brunråtta!

Hemma har vi startat upp med 2×2 träningen och det går framåt tycker jag. Jag är lite osäker dock på hur jag ska fortsätta, men jag tänker hursomhelst inte stressa, utan låta honom få bra förståelse för ingången från alla vinklar. Jag kommer antagligen behöva köpa Susans video, det är trots allt lättare att förstå genom att se hur någon tränar.

Jag har också låtit honom springa mellan stolparna på hopphinder, med pinnarna på marken. Hoppa är ju inte läge för ännu, men jag kan ju alltid börja bygga värde för hopphindren ändå, som jag ser det.

Vi har börjat med nosduttarna på musmatta och mitt kriterie är nu tre duttar för belöning. Jag började med nosduttarna nära gungan för jag inbillar mig att det kan bli en bra koppling direkt mellan den typen av hinder och beteendet.

Här kommer en kort filmsnutt från lite träning:

Tack alla för omtanken!

Jag vill uttrycka min tacksamhet till alla goa som skickat krya på dig kommentarer, min arm är på bättringsvägen, men inte helt bra. Men blogga, det tänker jag iallafall göra!

Puss puss!

Vad är det med småhundars privata delar och blöt mark?

Det finns två saker som verkligen kan göra mig irriterad, ja faktiskt arg, när det kommer till Mr B. Det ena är att han är motsvarigheten till en istadig nordsvensk häst, ni vet en sån där som bara ställer sig flera gånger under, efter eller innan promenad, och bara glor på en med en blick som säger ”vadå, jag tänker inte gå en METER till” Detta gör han, och då helst på vägen utanför vår tomt, där det är som mest olägligt, eftersom det kan komma bilar, trots att de är få till antalet.

Som arbetsskadad klickertränare förstår jag hur väl han tränat mig till att vissa gånger ropa eller gå och hämta honom ( rätt ilsket då faktiskt när han stannat och glott. Jag borde säkert varenda gång istället bara fortsatt gå, utan ett ljud, och kanske belönat när han kommit. Nu råkar det ju som sagt vara så att det kan komma bilar just denna pyttesträcka innan skogsbrynet så alternativet är lite lurigt, även om jag många gånger just har lämnat honom där, ståendes som en åsna mitt på vägen. Irriterande, men högst träningsbart, även om jag såklart aldrig kommer lägga ner besväret.

Den andra saken, som jag borde tränat när han var liten, är att ligga riktigt på riktigt blöt mark. Just nu har jag inlett mission blöt markplats, och det ska vara så makaber träning att han ska kunna kasta sig i en mindre vattenpöl med samma entusiasm som vanligt. Jag tvivlar dock på att jag kommer lyckas, det här är det absolut svåraste jag gjort hittills! Att ligga med armbågarna är inte det stora bekymret, problemet är solklart att den bakre delen ska ligga tätt mot mark. Min papillon har uppenbart stora issues med att låta Petter Niklas pressas mot blött och kallt, vilket resulterat i varianterna: bugläggande ( framdelen ner och rumpan upp, hakan i marken är tydligen inget svårt dock ) fejkligga med bakdelen, dvs det ser ut som att han ligger men i själva verket spänner han lårmusklerna så att han kan kan hålla paketet ovan mark.

Premiären av denna träning blev rätt mycket pannkaka och jag har i nuläget nog förstört kommandot lägg ganska rejält så jag lär väl få motbetinga det rätt hårt för att få tillbaka ordet. Det lustiga var att jag blev så frustrerad att jag faktiskt tog till lite småhot för att få honom att lägga sig, dvs se stygg ut och låta sträng. Det blev jättetråkig träning och inte särskilt bra resultat, mest en Mr B med öronen strukna lätt neråt och långsamt utförande. Efter så lång tid som klickertränare blev jag förvånad över hur lätt det var att ta till sånt där skräptänk fast jag visste att det skulle bli kass, men det är verkligen ”där ideerna tar slut, tar skräpet vid”. Men jag lyckades få tillbaka honom de sista gångerna och han fixade ett par tre bra.

Till nästa träningpass ska jag definitivt ha en bättre plan och betydligt bättre belöning. Korv är tydligen inte the shit.

Utan blogg i 10 dagar!

Jag har ju en arbetsskada från ett bra tag tillbaka som gett mig tennisarmbåge. Tyvärr så är det riktigt illa nu vilket gör att jag inte kommer kunna använda dator, eller musen rättare sagt. Armen behöver verkligen få en chans att bli bra.  Ja, jag vet, jag har försökt med vänster arm, men det gör mig bara frustrerad att inte kunna vara lika snabb, så jag hoppar det helt istället. Det är för lätt att börja fuska när jag tycker det går trögt dessutom. Kasta belöningar måste jag dock göra från vänster arm och det är ju bara positivt att få träna mer på det.

Så det blir alltså antiinflammatoriskt i 10 dagar och fullständigt datorförbud från och med imorrn. Men jag kommer fortsätta träna hund och filma och fota, så förhoppningsvis kommer det väl ut lite alster efter de 10 dagarna.

Så till dess, ta hand om er!

HUGS N KISSES!

Flip 2×2 start

Imorse bestämde jag mig för att börja lära in slalom med Flip. Eftersom jag varit borta från agilityn ett tag var jag jättenyfiken på att börja med Susan Garretts 2×2 slalominlärning. I det allra första steget låter man hunden helt enkelt springa frivilligt mellan två slalompinnar ( elpinnar i vårt fall ) och belönar med kastad leksak framåt. Boll tycker jag var att föredra, den kommer långt och är lätt att kasta, men de som är duktigare på att kasta än jag, kan ju ta vad som helst. Efter första passet var Flip ganska trött, det tar på krafterna att springa sådär toksnabbt. Vi får se vad som hänt med förståelsen om några timmar.  Fördelarna med den här inlärningsmodellen är flera tycker jag, som flera andra före mig påpekat:

* Inlärningen går fort
* Hunden har hög fart från början
* Ingången till slalom kommer med från början ( hela starten är ju egentligen en enda stor ingång
* Slalomen blir självständig från start

Om man tränat utgångsställning mycket, som jag, till lydnaden, kan man få en hund som inte lämnar sidan i den här övningen det första. Det gjorde inte heller Flip. Jag tyckte det var smidigast och gav bäst träning att hålla i sele/halsband och släppa, ta hjälp av motståndsreflexen en aning för att ”spänna gummisnodden” så han sköt iväg. Om jag bara stod kom han och satte sig fot, så för att få fram ett bra beteende fick det bli såhär.

Här kommer ett av flera filmexempel på hur man börjar:

som baseras på den här:

Dagens bild

är taget hemma, utanför huset. Flip har fått nos på någonting men slänger ett vakande, nyfiket öga på den lätt störande matten under hela tiden.

 

Wolf

 

 

Julkänsla!

För andra gången har det snöat även här. Första gången smalt det bort ganska omgående, vi får väl se om det ligger längre denna gång. Flip diggar det vita pudret, han far omkring i skogen som en stolle och kastar upp snö i luften. Bosse gillar det också fast han väljer att rulla sig hysteriskt och få tokfräs ( dvs rusa runt runt )

Det kanske var menat att jag skulle börja med julpyntningen. I år kliade det i fingrarna eftersom vi ska fira jul här hemma och pynta med gran och annat. Där kommer nog en liten amerikansk ådra fram hos mig, jag älskar juldekorationer! Fast det får såklart inte se ut hur som helst! Här är de hemmagjorda kreationerna so far, vi får väl se hur mycket det blir i slutändan.

Mitt älskade kakfat dekorerat med ljusslinga, värmeljus, doftpåsar och tallkvistar.

Dekorationsstång med julkulor från IKEA, dekorerad med granris.

Hemmagjord julgrupp.

 

Julburkar är ett måste.

 

 

Filmtajm!

Här kommer dagens filmsnutt:

Dagens bild

är tagen precis utanför vårt vandrarhem i Värmland, där vi spenderade natten mellan lördag och söndag. Den är döpt till ”Höststrand” på grund av färgerna och det trötta oktoberljuset.

 

Höststrand

 

 

Valpträff

Tidigt i lördags morse tog vi bilen och Flip och stack till Värmland på valpträff med uppfödaren. Bosse lämnades av hos Johans föräldrar för en liten holiday. Strax efter 11 var vi uppe och hystades rakt in i sökträning direkt. Två av uppfödar-Evas väninnor var med och tränade och visade upp sina hundar. Jag var väl egentligen inte så inne på att köra sök eftersom jag bestämt att inte satsa på grenen, men ett par lätta skick på synliga figgar och lek gjorde vi. När jag inte tittade och fotade de andra ekipagen på stigen tränade vi några korta grundfärdigheter. Flip var rätt så galen efter en lång bilresa och lite för kort lösrastning så träningen var väl inte det bästa jag gjort. Uppletandet gick dock betydligt bättre. Han jobbade fint med näsan redan direkt när jag släppt honom och höll ett lagom tempo. Jag skulle dock nöjt mig med en vända, men såklart så kliade det i fingrarna när de andra körde och jag ville pröva en gång till, jag kan väl säga VAD VAR DET JAG SA?! På kvällen njöt vi av vin, enorm familjepizza och bra diskussioner.

På söndag förmiddag åkte vi till BK och Flip fick träna lite ingångar, några jaktinkallningar och cirkelarbete. Mycket bus och lek på både matte och hund, riktigt bra träning med brorsorna precis inpå. Här kommer en hel hög bilder från helgens samkväm:

Gruppbilden. 4 av 7 bröder + mamma Lexi. Från vänster: Ibbo, Lexi, Flip, Baccus, Baloo

Hundfolket tittar ut i skogen

Gun skickar Jappie

Brorsan Sigge har hittat Christina

Eva och brorsan Ibbo ska leka i skogen

Flip lär sig springa på båda sidor om matten

.....men leker mest

Att kunna hoppa är såklart ett måste som kelpie

Men kan såklart fokusera också.

Mammabus är bäst!

Men pappabus funkar det med!

 

Snyggo 7 månader